View Sidebar
 
Indianskt pärlarbete

Indianskt pärlarbete

Indianskt pärlarbete 22

I själva verket är det fel att bara sådär allmänt tala om indianskt pärlarbete. Indianer eller ursprungsbefolkningen i Amerika, som omfattar Nord-, Central och Sydamerika arbetar med respektive stams traditionella mönster då det handlar om allt handarbete. Även arbete med pärlor. Här kommer vi att betrakta kråkindianernas arbete med pärlor närmare.

 

Kråkindianerna är kända för sina pärlarbeten som kvinnorna i stammen ägnade sig åt för att smycka sina kläder, behållare och hästutrustningar. Förutom pärlor arbetade de med skinnmålning och att brodera med piggsvinstaggar. Det förmodas att kråkindianerna bytte till sig sina allra första glaspärlor i slutet på 1700-talet. Då idkade de sannolikt byteshandel med andra stammar som handlade direkt med vita handelsmän.Indianskt pärlarbete 11

 

Perioden 1800-1850
Traditionellt sett var det skinnmåleriet och piggsvinstaggbroderingen som dominerade under den här perioden. Det handlar om råmaterial som finns lätt tillgängliga då de är inhemska.

De glaspärlor som kråkindianerna började använda sig av från det tidiga 1800-talet till omkring mitten på seklet kallas för ponnypärlor. De var ganska stora och klumpiga. Inte alls lämpliga för att skapa komplicerade geometriska mönster med. Man var helt enkelt hänvisad till att göra enkla geometriska figurer, som kvadrater, rektanglar, trianglar och kors. Urvalet var även begränsat då det handlade om färgpaletten. Ponnypärlan fanns att tillgå i färgerna blå, vit, svart, röd och gul. Av de arbeten som gjordes får man anta att kråkindianerna föredrog de blå pärlorna. Då det handlade om en begränsad tillgång användes ponnypärlorna i första hand för att ge konturer åt större ytor. Dessa ytor dekorerades då huvudsakligen med piggsvinstaggar.

 

Perioden 1850-1910
Efter 1850 hade pärlarbeten kommit att bli det vanligaste hantverket bland kråkindianerna. Nu skapade man sin absolut egna stil. Piggsvinstagghantverket kom då att få stå tillbaka på grund av arbetet med pärlbroderier.

Omkring 1860 dök det upp en ny pärla kallad fröpärla. Den kom att revolutionera pärlbroderierna för kråkindianerna. Med den betydligt mindre pärlan, som dessutom fanns i fler färger än ponnypärlan, kunde kvinnorna nu skapa mer komplicerade mönster. Mönster som är typiska för kråkindianerna.

Då kråkindianerna slagit sig ned i sitt reservat i Montana, kom även blommotiv att bli populära. Man tror att influensen kom från creeindianerna i Kanada. Så här broderar men en rosett.

Kommentarer är stängda